 |
Värmebölja minskar risken för att det blir ett riktigt fästingår. Fästingarna trivs bättre när det är hög luftfuktighet och påverkas negativt av värme.
Missförstånd att fästingar är onyttiga
En vanlig missuppfattning är att fästingar inte har några naturliga fiender. Men nästan alla smådjur, som fåglar, igelkottar, rovlevande skalbaggar, grodor, paddor, ödlor, sorkar och möss äter fästingar.
Framgångsrika utan syfte
Fästingarna bryr sig inte i om de har något syfte. De finns till för sin egen skull. För dem räcker det med att äta två till tre gånger under sin livstid, få tillräckligt med fukt och att hitta en partner, så blir de nöjda. Samtidigt har de varit extremt framgångsrika i att hitta en egen unik nisch i naturen där de saknar konkurrens.
Naturens största sjukdomsspridare
Inget svenskt djur sprider så många olika sjukdomar som fästingar. Men det är ofta ingen fara för djuren, eftersom de flesta är immuna mot sjukdomar som fästingarna sprider. Utan det är människorna som drabbas värst, eftersom vi inte hunnit vänja oss vid sjukdomarna.
Fem fästing-tips
- Röra sig försiktigt i områden där det finns mycket djur.
- Helst bör man ha heltäckande kläder och gärna i ljusa färger, eftersom fästingarna syns lättare då.
- Antimyggmedel verkar ha en avstötande effekt även mot fästingar.
- Ta bort fästingarna så fort de upptäcks.
- Fästingvaccin mot TBE.
Vanligast i halvhögt gräs nära vatten
Nästan alla fästingar som angriper människor tillhör arten vanlig fästing, Ixodes ricinus. Fästingarna finns oftast i områden med halvhögt gräs i närheten av vattenrika områden. De sitter gärna högt upp på grässtråna eller i låga buskar där de med utsträckta framben lätt kan haka sig fast på ett passerande djur eller en människa. En vanlig fästinghona lever vanligtvis i tre år.
Fästingarnas största bidrag till ekologin är som föda till smådjur och att föra över bakterier, virus och mikroorganismer mellan olika djur, vilket har betydelse för regleringen av olika djurpopulationer.
Fukten i blodet räcker inte
Fästingar är beroende av fuktighet för sin överlevnad. Eftersom de äter (=dricker blod) ganska sällan får de normalt inte i sig tillräckligt med vätska den vägen utan måste ta upp vatten från omgivningen. Med stigande värme blir det allt svårare för fästingar att få tillräckligt med vätska. Då sommaren är varm och torr minskar därför fästingarnas aktivitet.
Fästingens livscykel
Fästingens liv är uppdelat i fyra stadier: ägg, larv, nymf och vuxen. Parningen hos en vanlig fästing genomförs innan honans sista blodintag. Om blodmåltiden sker på våren eller tidigt på sommaren kläcks äggen inom en till tre månader. Om blodintaget sker senare på sommaren eller på hösten övervintrar honan, och äggen läggs följande år. Honan lägger mellan 1 000 och 3 000 ägg, ett och ett i tät vegetation.
Larvstadiet
Larven är det första aktiva stadiet i fästingens liv och den är cirka 0,5 millimeter lång och har sex ben. Den nykläckta larven behöver äta blod för att kunna bli nymf och söker sig därför till ett värddjur, ofta möss, sorkar och fåglar. När den sugit sig full med blod släpper den taget, ramlar ner på marken, ömsar skin och övergår till nästa utvecklingsstadium, nymfen.
Från nymf till vuxen
Nymfen är det andra aktiva stadiet och har åtta ben och blir cirka en millimeter lång. Även den behöver en måltid, ofta från något större djur, som harar, hundar och större fåglar. När den ätit ramlar den ner på marken igen, ömsar skinn och övergår till en vuxen fästing. Den vuxna honan, som även hon har åtta ben, behöver mer blod för att kunna lägga ägg och oftast från större djur som hästar, får och människor. Hanarna behöver däremot inte blod.
Sjukdomar
Vanliga sjukdomar som fästingar sprider är Borrelia och TBE
- Borrelia. 5-20 procent av nymferna och 15-40 procent av de vuxna fästingarna är infekterade av borreliabakterier. Där det finns fästingar finns det i regel borrelia.
- TBE, fästingburen hjärninflammation, orsakas av ett virus som överförs från fästingar till människor. TBE-smittan finns huvudsakligen i Upplands och Södermanlands skärgårdar och delar av Mälaren. Men den finns också på andra ställen, till exempel längs ostkusten och kring Vänern och Vättern. Smittan i riskområdena är förhållandevis ovanlig.
-Piroplasmos, är en i Sverige sällsynt fästingöverförd och malarialiknande sjukdom som är vanlig bland kor och får i södra och mellersta Sverige. Sjukdomen är dock mycket ovanlig hos människa i Sverige.
Källa: Naturhistoriska riksmuseet
Här finns mer information om fästingar
|